Jag är inte bitter absolut inte!Jag känner mig bara så urlakad på att försöka att vara alla till lags. Oktober har varit en totalt fiasko ur ett arbets och hälsoperspektiv.

Barnen har varit sjuk och gått om varandra vilket gör att det blir mycket frånvaro från jobbet, såklart! Jag klagar inte, utan jag inser att det är så det är just nu med små barn, och inget hjälper av att misströsta över det.Bara att tänka att det är en period nu i livet då det är så och det kommer att jämna ut sig i slutändan.

Dessutom går min lojalitet först till mina gullungar.Mina barn! med det säger jag inte att mitt jobb är mindre viktigt eller oviktigt.Men mina barn går såklart först! Självklart är det ju också viktigt att få en inkomst för att kunna försörja mig själv och barnen och hade jag varit ensamstående hade det varit riktigt jobbigt....Tack och lov är jag inte det!

Dessutom blir man ju själv sjuk.Det är ju inte så att man blir automatisk skonad mot det för att man blir förälder.Skillnaden från förr är att man inte riktigt kan ligga och tycka synd om sig själv.Denna månad har jag åkt på tv riktigt vidriga förkylningar.Jag har verkligen försökt att bita ihop och jobba ändå.Det går så många dagar då man är hemma med barnen då dom behöver vara hemma med feber och förkylningar etc.

Men igår var måttet rågat då det var 18 grader på jobbet och jag satt med feber(Det är något galet med ventilationen och värmesystemet på kontoret, uppenbarligen).Åkte hem vid lunch och idag är jag hemma! NU ska jag bli bra,bra på riktigt!

Dessutom är det ingen som tackar en för att man sitter med förkylning och feber i ett kallt kontorslandskap (inte för att jag begär att man ska tacka mig men ni kanske förstår vart jag vill komma?) Härmed så tar jag ansvar för mitt eget välmående och jag ser det som ett steg åt att inte vara alla till lags.Punkt

Nu.Varmt te...

Idag är jag dock tacksam över att det kunde ha varit värre.Tex magsjuka,cancer eller kolera   Alltid nått.,

Jag har lovat att se det mesta från den positiva sidan.Dels för att jag anser att livet blir mycket trevligare och inte så bittert och inget hjälper att gå ner sig och negga.Det finns dock undantag då inte den mest positiva människan, jag då   

Men man skulle ju lungt kunna säga att det är lite motigt just nu.I loppet av ett dygn så har båda barnen spytt för att dom hostar så j*****t!!(Noel i natt och Tyra nu i kväll.Och nej det är inte magsjuka) så ini norden synd om dom och om oss alla.Alla är i princip kanonförkylda i familjen.Det är nu det skulle behövas någon att skylla på.Typ gud eller nått.Det hjälper inte men ibland vill man bara få skrika ut sin frustation eller slå på något i rent vansinne.Därför delar jag idag ut en spark på kronjuvelerna på, ja just det gud.För det är väl en HAN påstås det....Och jag skiter högaktigt i om det inte är hans fel..

Skit irro är jag.state the obvious....

Det skulle visa sig att det var helt onödigt och nojja över resan till London.Det var ju hur lungt som helst och hela upplevelsen blev positiv. Kan för min värld inte begripa att det ska vara så läskigt att flyga, men jag antar att man kanske kan få vara lite rädd över något man inte kan styra över, planet alltså. Denna oro över flygandet(och allat annat läskigt här i världen, typ terroroster) är faktiskt inte min egen personliga rädsla över att dö, utan att faktiskt dö från mina barn.DET mina vänner är asläskigt.Att barne dessutom risekrar att förlora BÅDA föräldrarna får mig helt ur spel.

Och jo jag v e t att det är större risk att krascha med bilen.JAG VET!!Men har man blivit skraj för att flyga så är man,  då spelar det ingen roll om statiskt och allt annat förnuft säger något annat.

MEN jag reser ändå och jag flyger då jag faktiskt tycker att det är det smidigaste sättet att ta sig fram på. 

Jag skojade (eller så menade jag det?)och sa att vi skulle boka på två olika plan.Alltid nån som överlever då   

Flygresan

Flyget gick iaf på fredagen kl 12.00 och bi flög med BA (som för övrigt Krister"Wallander"och hans fru oxå gjorde). Vi anlände till LHR vid 15.00 svensk tid och vi fick dra tillbaka kl.Det gillas   Vi tog en taxi till hotellet och sedan gick vi ut på stan, det var hela 20 grader, lovely! Lite shopping och mat sedan var man trött och vi sooov.

Lördagen blev det slottet, parlamentet och harrods och på kvällen Mamma Mia, bra musik men inte så bra handling.

Söndagen var det i princip bara att gå upp, packa i ordning, åta frukost och sedan ta taxin till flygplatsen.

London åker jag gärna tillbaka till.

Känner mig så himla skör för tillfället.Vet inte vad det beror på.Såklart har jag ju gett mig på en analys.Sån är ju jag.

1.Jag är sjuk jääämt känns det som. Feber, halsont och snorig heeela helgen..igen da.

2.Allt som man vill hinna med hinns aldrig med+att man vill vara med barnen. och det är nog det vaärsta.Att man inte hinner med det ÄR det värsta.

Kanske dags att tänka om...Tänka rätt!I mina ögon duger jag aldrig och jag känner att jag inte är värdiga dom (Och nej jag menar inte att ni ska skriva att "det gör jag visst")

3.Jag och Robert ska till London snart och jag ojjar mig över terrorister och det hot jag läste om i Aftonbladet idag.Jag vet det är skiiiitbarnsligt men sedan jag blev mamma är jag så orolig över att det ska hända barnen något hemst men det är minst lika jävla läskigt att det ska hända mig och Robert något.Vad fan händer då liksomVåra barn utan sina föräldrar, hemska tanke jag vet och jag vill inte tänka så men det gör jag!Fatta!

4.Att jag kommer att må ångest att vara från barnen.Kommer att sakna dom galet..

Kanske allt bara var en dålig idé? Bör man följa sitt hjärta eller sitt förnuft??

Som sagt det är skört idag....