Tänkte börja att köra på lite GI-kost.Jag är inte på något sätt överviktig, absolut inte, men jag vet att man inte mår bra på vita kolhydrater.Och man blir uppsvälld. Blir asmätt på en gång, men hungrig efter en kvart, vilket gör att blodsockret sjunker snabbt som fan och man går bananas på något annat skit istället.

GI.Lååångsamma kolhydrater. Jo, kanske det är bäst med tanke på att jag tränar, vill inte räkna bort alla kolhydraterna då, som man gör i LCHF. Men no socker är det som gäller. Det är den största boven och det är säkert därför jag är så trött?Klart att jag kommer att "slarva"lite ibland.Jag är väl inte galen heller.Men inte med sockret.Inte med godis.

Så här långt går det bra.Eeehh

Till frukost åt jag. Filmjölk, te och ett kokt ägg

Lunch åt jag, äggröra (på ett ägg), bacon och broccoli.(Ok det är kanske lite LCHF, men jag var sugen)

eftermiddag Latte.......Och en bit sockerkaka...Ok.TVÅ!!

middag blev det köttfärsås och fullkornspasta.Ok, det var en halvlögn.Vanlig pasta.Men inte så mycket pasta, mest köttfärssås.

Då barnen lagt sig så "lånade"jag lite godis av dom och nu äter jag ostbågar............. Nämen det gick ju bra...

Tjolahoppsan... I morgon går det bättre...Jag har klarat det förr och jag kan klara det igen.

Jaha.Tack kära son.

Idag har jag inte haft huvudvärk, alls! Riktigt skönt. Faktiskt så pass bra var det, så att jag funderade på att gå på ett spinningpass.Desvärre är R inte hemma ikväll, och jag är med barnen, och ingen barnvakt var ordnad.

Fredag är det på´t igen.

På lördag har jag och Mia bestämt träff, vi ska äta lite mat och sedan blir det bio, "The girl with the dragon tattoo" Tror att den är riktigt obehaglig och jag undrar i vems knä jag ska hoppa upp i, om det blir läskigt? Tar kanske med mig en kudde, just in case of....

Kul med lite egentid.

Nämen detta var väl ett innehållsrikt och intressant inlägg...Nehe.

Att gå och lägga sig tidigt, alltså tidigare som i 21-22:00 det gick bra en dag.Nu är klockan 22:46 och jag ska gå och lägga mig.Upp innan tuppen i morgon...

Snälla ni FB-läsare, och ni andra med för den delen.(Tack ni som redan gett er åsikt) 

Vad tycker ni? Läs mitt tidigare inlägg HÄR.Säg vad ni tycker, på bloggen, eller på FB.Ni gör som ni vill.Jag är intresserad!

Natti natt     

Om ca tre veckor ska jag tillbaka till frisören. Nu till min fråga.Ska jag låta håret växa, som jag har nu.Alltså bara toppa håret, eller ska jag gå tillbaka till det korta?

Vad tycker ni?Jag lyssnar till vad ni säger, men jag kanske inte kommer att göra som ni säger :-)

 Laddar upp bilder så ni kan jämföra.

                                Kort hår

                       eller lite längre??

Jag vet varför jag gifte mig med Robert.Han är min raka motsats.Och med det, säger jag inte, att jag inte är okey.För det är jag!

Men ibland kan det nog vara bra med olikheter.

Han är lugn.Jag har temperament.

Jag har en tendens att brusa upp och stressa, över småsaker, i synnerhet över saker här hemma.

Han brusar nästan aldrig upp och är alltid kolugn.Alltid och oavsett. Tror faktiskt aldrig jag har sett honom stressad någon gång.Skulle väl ha varit då Noel skulle födas och han kommer ut helt blå med navelsträngen runt halsen..Men annars, aldrig.

Han har ett stort tålamod.

Jag har ett litet, men jag övar mig, varje dag.

Han funderar länge över saker.

Jag är pedantisk.

Han är inte det..Bara ibland :)

Jag beslutar mig snabbt, även om det är ett fel beslut..

Sedan är han klok.

Det är jag med, men kanske inte alltid om beslut som innefattar mig....

En gång då jag jagade upp mig över att jag inte hade hunnit städa allt som jag ville, säger R.Kanske lite smått irriterad över mitt överdramatiska tillstånd..

"Fokusera på det du har städat, inte det det som inte är städat"

SANT!

Huvudvärken och tröttheten sitter i. Ikväll är jag och barnen "lonely Lennart". Vi åt pannkakor till middag och nu är det mys i soffan framför barnprogram, ok, vi har gjort popcorn.På en MÅNDAG?!!

Jag saknar R, jag vill att han kommer hem och muntrar upp mig, knuffar till mig.Som jag gjorde med en fluga idag.En lätt kärleksknuff.Ni vet, komigennudetblirbratillslutknuff..Han kommer tack och lov hem senare ikväll.

Ni förstår, det låg en fluga framför vår ytterdörr, på rygg och sprattlade med benen i vädret. Jepp, en fluga i mitten av januari. Tänkte att jag skulle ge honom lite hjälp och liksom knuffade till honom lite.Han kom på fötter, men sedan stog han bara där, men han stog. Kanske lite chockad, men vid liv.

Om jag hjälper flugan, så hjälper någon annan mig, eller att jag hjälper mig själv kanske.

Det måste vara ett tecken.God works in mysterious ways.

Jag reder mig.Det gör jag alltid.I morgon är det bättre.Lovar

Mina krav på mig själv är så höga att inte ens en hel armé skull klara av att hanter dom. Eller ok, kanske en hel armé, men inte jag själv.Det lilla flickebarnet.Jag vet allt det där. Jag vet att huvudvärk, utmattning, trötthet och yrsel är en stor fet orange varningstriangel.Blink blink, någon försöker att säga dig nått, ditt dumhuvud!

Jag vet att för lite sömn, mina höga krav på allt och alla, men framförallt mig själv, tillslut kommer tillbaka och biter en i arslet.

Så vad har jag då lärt mig av historien?

Inte ett jävla piss!

Att den kan upprepa sig och man inte lyssnar.Jag tänker göra det nu.Jag tänker lyssna.Jag tänker skita i alla måsten som jag kan skita i just nu.Jag tänker lyssna då kroppen som säger, nu är det NOK!

Jag vet att jag inte kan hinna göra allt, och att jag måste sänka mina mount everst höga krav på ett välstädat hem och allt som egentligen inte är viktigt. JAG VET DET!Det är inte viktigt. Jag tänker lyssna nu.Jag tar till mig kroppens alla varningssignaler, och gör något åt det.JAG tänker ta kontrollen över mitt liv NU! (Drama queen)

Jag har varit här förrut. Då R var i bryssel och jobbade i 6 månader.Jag var föräldraledig med Noel, jag körde slut på mig fullkomligt, och kastade in mig i väggen, i hög fart.

Noel var 13 månader och Tyra var 3,5 år. Jag var ensam i veckorna och R kom hem på helgerna. Jag vill inte på något sätt skylla ifrån mig, och jag tar helt och hållet på mitt eget ansvar över varför det blev som det blev. Det var JAG och ingen annan som körde slut på MIG! Men det var mycket strul med sjukdomar, både på barnen och mig själv. Jag tror t ex att jag hade tre magsjukor i loppet av 6 månader.Sjukt Sömnen var en stor bov i dramat, ja bristen på den.

Men det är tufft att skaffa barn tätt, även  om jag såklart inte ångrar det ,eller barnen, för guds skull! Men att vara hemma 100% ta hand om barn,laga mat, städa och underhålla ett 180 kvm stort hus, som duger i mina mått mätt.Det är en tuff uppgift, och alla som har barn vet det.Alla med sunt förnuft vet det.

Till slut var jag så trött att jag somnade med barnen på kvällarna, vid sju och min kropp kändes och värkte som säkert en 80-årings gör? Ibland, eller oftast grät jag mig till sömns, och jag vaknade lika trött, som då jag la mig kvällen innan. MEN räddningen var barnen.Utan dom hade jag nog grävt ner mig ännu djupare. För mina älskade barn skull orkade jag lite till.Kärleken till barnen, kärleken man får av barnen.

Jag vet att detta kanske kommer att låta lite som "mina diamantskor är lite för små för mina fötter" Och tro mig jag klagar inte över allt jag har, bara över den jag är, just nu.

Jag tar i övrigt ganska bra hand om mig själv.Jag tränar, äter bra och slarvar bara med kosten ibland, men långt ifrån alltid.Jag super inte, röker eller knarkar inte.Det är något att vara stolt över i alla fall.

Men det måste bli ordning på antal sömntimmar. Lösning? Jag ska gå och lägga mig, helst innan 22:00.Men allra helst 21:00 bara för att se vad som händer.

I morse vaknade jag med jordens karusellyrsel med tillhörande huvudvärk och illamående. Det enda som fungerade var att ligga på sidan i sängen.Still.Då jag skulle upp på toaletten så snurrade det och jag var tvungen att hålla mig i väggarna då jag gick.

I f****ng rest my case....

Läser ni forfarande?   

PS.Den som frågar om jag är gravid ska jag nog ge på en hurring.För tro mig, det är jag inte, och det kommer jag aldrig att bli igen! Denna livmoder är inte open for business längre!Kan inte nog understryka det.DS

Jaha så var den här helgen slut, snart i alla fall. En mycket innehållsrik sådan.

Inte nog med att vi har firat dottern i dagarna två.Jag hann med ett besök på gymmet idag. Dessvärre fanns det ingen ledig cykel på ett spinningpass jag tänkte gå på klockan halv tolv, många "ångesttränare" en söndag kanske? :)

Men jag satte mig på själv på styrketräning, benen fick sig en omgång, det kommer att kännas... BRA!

Eftersom att barnens farfar fyller samma dag som Tyra så var vi där och åt och fikade i eftermiddags.

Tyra fick såklart massor av presenter.

Bland annat: Ett Wii. Det tycker även mamma, pappa coh lillebror är roligt.

"Donut" som man har i håret.

Tv till sitt rum.

Några barbiedockor

Pyssel.

Två Barbie bilar i olika storlekar, Klart dom måste ha två, dom är ju ett gäng Barbiebrudar.... Varken Barbie eller Tyra är bortskämda aaaalls....

Lite bilder, från förr och nu..

Ultraljud:Aug.2005

Gravid mamma.Blott 27 år.

Nyfödd  

1 år  

2 år   

3 år   

4 år  

5 år 

6 år   

Stolt mamma och hennes dotter (med en klubba i munnen). Nä, vi kan inte vara allvarliga.Frågor på det?

Noel spelar Wii.Tennis.Skitduktig för att vara en liten tre-åring.En naturbegåvning, jag helt opartisk, naturligtvis*harkel*

Barn har så lätt för att lära, blir lika impad varje gång.

"Donuten" i Tyra´s hår.

Jag längtar redan efter nästa helg, och lite lugn och ro.Det har varit rätt mycket nu, först med julhelgerna, nyår och nu kalas.

Först en ny vecka på jobbet.Inte mycket att orda om, bara att söööra på 

Nu, lite rötjut.