Då man har så små barn som vi, så är det bara att vänja sig vid tanken att dom blir sjuka.Ganska ofta och till en början som mamma trodde man inte att det var möjligt att en människa kunde vara förkyld jämt.Nu vet man annat.Inget konstigt alls alltså.

Dessutom är det syskon. Så dom går ibland om varandra och då den ena blir frisk blir den andra sjuk..Igen, inget konstigt

Nu är det ju så att man har börjat jobba igen och då blir det lite andra förutsättning än då man var föräldraledig.

Jag tar den största biten av VAB:ningarna det skall erkännas.

Men det är inge synd om mig, jag VILL gärna vara hemma då mina barn är sjuka.Jag är ju faktiskt först och främst mamma.

Men det säger jag inte att mitt arbete är ovikitgt men om det står mellan mitt arbete och mina barn så kommer aldrig arbetet att vinna!

Det gör alltid mina barn!!

Sedan att R tjänar galet mycket mer är ju också en bidragande faktor (Eller att jag tjänar galet lite)..Men först och främst vill jag finnas där då mina barn är sjuka.Punkt

Det försöker jag alltid tänka på då jag ibland får dåligt samvete då jag VAB:ar (Kanske har det med att min arbetsgivare nästan aldrig känns förstående, konstigt och jävligt tycker jag.Eller så är det bara jag som läser in saker som inte finns?) Jag tänker fan inte ha dåligt samvete!!

Och som jag brukar säga.Det kommer att jämna ut sig i slutändan.

Vad har ni för erfarenheter.Säg vad ni tänker/tycker.Vill gärna höra era åsikt!