Det var på tiden att man bakade lite tänkte jag idag. Slog till på Pepparkaksmuffins minisar.

Behöver väl knappast säga att det doftade ljuvligt efteråt va?

Pepparkaksmuffins 12 stycken stora.

100 gram rumsvarmt smör

2,5 dl strösocker

2ägg

1dl mjölk

2msk rapsolja

2tsk ingefära

1tsk nejlika

2tsk kanel

1tsk kardemumma

4,5dl vetemjöl special

2tsk bakpulver

0,5tsk salt

Sätt ugnen på 200 grader.

Rör ihop smör, socker,ägg,olja samt mjölken.

Blanda alla torra ingredienser i en bunke.Blanda försiktigt ner i smeten.

Fördela i muffinsformar och grädda i mitten i ugnen, ca 20 minuter.

Igår gjorde jag färdig alla julkorten.Passade på att pyssla lite med barnen då vi ändå var hemma.

Ja, då man pysslar blir det lätt lite rörigt.Måste ta tag och städa där nere.R var inte riktigt nöjd över röran...

Men vi hade det trevligt i alla fall.

Jag skrev tidigare att man borde ge efter för sina känslor då man känner att dom kommer (i måttliga mängder, såklart) och inte hålla dom inne.

Jag erkänner.Jag gör det ibland. Jag har ju ett temperament som förr i världen skrämde skiten ur R (han är alltid lugn) För att ta ett exempel så var vi med goda vänner och åkte skidor en gång och jag fick ett frispel för något jag inte kommer på nu.Kan ha varit så att det var isigt som faan i backen och jag blev skraj, då R skulle ha mig i  dom värsta backarna.Man får inge grepp under skidorna och han bara åkte utan att tänka på mig.Jaja något sådant var det.

Vi stog och gormade åt varandra och bjöd alla andra skidåkare på jordens charader. Jag blev så jäkla sne att jag drog staven i marken så det flög upp is på mig och R. Det gillade inte R, Jag vände på klacken(eller skidorna) och drog tillbaka till stugan och surade.Detta hände för säkert tio år sedan och man har ju tvingats att lugna ner sig om man säger så.

Men jag är aldrig långsint.Jag är som texas weather.Ovädret kommer in fort, men försvinner även lika fort.

Såklart biter jag ihop då det kommer till barnen.Där loosar jag det nästan aldrig.Ok det var en lögn.Klart man gör.

Kommer ihåg en gång då jag såg rött.

Det var då Tyra kanske var runt tre? Noel halvåret. Tyra gnällde och strulade med maten.Jag försökte att göra allt  som hon ville.

Ibland går det inte att göra barn nöjda hur mycket man än försöker att fixa, trixa och vända ut och in på sig själv.Det blir inte bra ändå.

I alla fall ville hon inte äta för att något var fel.Kan ha varit hur jag skar upp maten?Och jag, som säkert var skittrött, med två små barn hemma hela tiden 24/7.No sömn.Pappa jobbar jämt.No hjälp!

Tog hennes tallrik och sa -Nä, men då behöver du inte äta, greppade tallriken (gjord av plast) och sulade iväg den som en frisbee bort till köksbänken, som kanske är ca. tre meter från köksplatsen.Pang in i kaklet så att säga.

Moget.Stolt över det jag gjorde?Jag ångrade det med detsamma tallriken seglade i luften.För dessutom gav det mig mer jobb med att städa undan efter mig.

Men jag är människa.Mamman har också känslor! Det säger jag till barnen -Mamma är också människa med känslor och jag blir ledsen, då ni inte lyssnar på mig, utan bara skiter i vad jag säger.

En gång då jag började att gråta inför barnen så säger Tyra -Mamma du gråter ju nästan aldrig. Då blev jag faktiskt glad över att jag gjorde det.Jag visar mina barn att även mamma kan vara ledsen och få nog.Riktigt NOG!

Idag känns allting i övrigt mycket bättre. Vi har bakat pepparkaksmuffins    Bild kommer.

15 är ett speciellt nummer.

Jag träffade R den 15 oktober

Jag fyller år den 15 februari

Fick mitt första barn den 15 Januari. (hon var beräknad till den 1/2, hon ville komma ut tidigare.Kaos!)

Ja, det var allt, men i alla fall.

Idag är det 1 månad innan dottern fyller 6 år. hon längtar och ser fram mot det.Hon vill ju fortfarande fylla år.

Det är två månader innan jag fyller 34 år.Det är ingen ålder.Men man blir äldre, bara det inte syns, så är det ok   

Då vi vaknade i morse så gjorde R den bedömningen att Tyra var förkyld och borde vara hemma. Eftersom att Noel gav mig hundögonen så fick även han vara det.Han gnällde fram Jag vill iiiinte gå till daaaagiiiiiiis.Jag erkänner, jag är svag då det kommer till min minsting och han kommer förmodligen att bli fullkomligt odräglig   

Jag kommer aldrig att låta R göra sådana bedömningar mer.Han är en rookie.

Jag ångrade Vab:en redan klockan tjugo i elva.

Nu önskar jag att jag kunde säga att vi har haft det sååååå mysigt idag,men då skulle jag ljuga.

Jag har varit ett vrak och det är uppenbart att min förkylning inte är borta. Vi har alltså tittat på tv i princip hela dagen. Smurfarna, Alvin och gänget och Madicken har vi hunnit plöjt.I flera omgångar.

På förmiddag satt vi på kontoret och pysslade (så där ser det ut som fan nu) Det var lite roligt, till Noel ruttnade och jag var tvungen att muta honom med musik på Iphone:n och det fungerade i ungefär tio minuter.

I övrigt har jag faktiskt velat bryta ihop flera gånger idag. Tänk om man bara gjorde det.Flippade ordentligt, en gång för alla. Eller i alla fall gå in och tjuta inne i badrummet eller nått.Kan inte vara nyttigt att hålla på det som man gör.

Har även hunnit med att gapa och skrikigt på bråkiga syskon, man blir ju alltid lika stolt över sig själv då...

Men bråken kommer av tristess.Noel blir speciellt strulig och jag borde inte låta hans hundvalpsögonen påverka mig, utan skicka iväg honom till dagis i alla fall.

Han blir alldeles för uttråkad och det vet jag, och jag är vuxen och vet vad som är bäst.Noel måste få härja av sig. 

jaja inget att ångra nu va.

Idag har jag flera gånger tänkt tankar som.Nu pallar jag fan inte mer. Hjärnblödning.Ensamhet.Fängelse.Hopplöshet.Och allt med svarta tankar!

Den frasen.Nu pallar jag faan inte mer, brukar komma några gånger i veckan faktiskt.Då det är jobbigt, motigt och för mycket, tänker jag så.Ok ibland säger jag det högt.NU PALLAR JAG FAAN INTE MER!! Sedan känns det bättre och jag pallar ett tag till.Ventil, ni vet.

Man borde göra som barnen, bara ge efter och gnälla och tjura så tårarna sprutar.Det ska jag göra.Kanske redan i morgon.

Idag blir det två djupa skålar glass.Fetta till mig riktigt jävla ordentligt!Nä just de, det kan jag ju inte.Inte ens det går.Fan också!!

Kul tjej, hej!

I morgon är en annan dag...

Jag latade mig i soffan.Noel ville också det.Det fanns en tom och ledig soffan, men det är visst mysigare att ligga på mammas rygg.

Den här bilden är tagen då vi var i Danmark.Vi var på en ö som heter fanö.Vi var där med familjen Larsson/Eklund.

Denna är vid havet. Det är Noel på bilden.

Jag gillar denna bilden mycket!

Noel 2 år.

Elva nätter fram till jul alltså.Det är ju snart.Galet

Gick upp klockan halv sex denna Luciamorgon. Skulle ordna med fika till lussefirandet på dagis. Vårat dagis har det på morgonen. Kan komma på flera dåliga anledningar att  ha det på morgonen.Bland annat, att behöva stressa iväg en kvart tidigare på morgonen (kanske inte låter som någon big deal, men har man morgontrötta barn, är det en big deal) Man ska "lämna in" barnen klockan 7:15.

Och att man inte riktigt kan koppla av då man ska fika för att man hela tiden måste hålla koll på klockan för att man ska åka och jobba (nästa år tar jag ledigt!) Viktigast av allt är att barnen tycker att det är roligt att man är där, och det märks att dom tycker om det.

Nu tänker jag inte klaga mer.Det är som det är, och det är bara en gång om året så det är okey, och det är inget jag kommer att ta strid för att försöka ändra på det.

Det är jättemysigt och man börjar nästan att gråta då man ser sina ungar stå och sjunga.Stolt

Vi delade upp oss på fikat och R och farfar var på Tyras avdelning och jag, mormor och farmor var på Noels.

Vid nio var jag på jobbet igen. Där blev det fika och lussetåg, igen. Konstigt att komma in sent och man kommer inte riktigt i fas med någonting.Lustigt

På eftermiddagen var jag så trött att jag bestämde att jag och barnen bara skulle äta något som inte krävde någon stor ansträgning (pizza) och sedan ligga på soffan och kolla på film och äta choklad och pepparkakor.Så blev det också och vi kollade på smurfarna (sådär) Jag dunade in lite på soffan en stund.Skönt, så orkar man vara vaken en stund på kvällen.

Det var inte enkelt att få en bra bild på barnen tillsammans men en blev det i alla fall.

Mor och son.

Som jag har väntat på denna dag (Ok.Bara i ca en månad men i alla fall). Blev lite orolig att förkylningen skulle sätta käppar i hjulet för detta besök.Men icke. Blev som vanligt glad och nöjd då jag gick därifrån.

Ingen annan än Maya på hårverkstan får röra mitt hår.Det säger jag till henne och det säger jag nu även till er.INGEN ANNAN!!

Eftersom att R jämt jobbar (Nä,precis jag klagar inte den 25:e, eller då frisörbesöken ska betalas.Så att jag inte uppfattas som bitter) så fick kära mormor komma hit och vara med barnen.Jag åkte till sigtuna strax efter fem och kom hem kvart i åtta (sant)

Det blev inget drastiskt skillnad i längden utan bara någon cm. sedan blekning och lite liiiiiiiiite ljusbruna slingor, men det var så lite att det knappt syns.

Då jag kom hem så frågade jag dottern om hon tyckte att jag var fin i håret.Hon svarar -Men det är ju ingen skillnad.1300:- Ingen skillnad.......