Jag skrev tidigare att man borde ge efter för sina känslor då man känner att dom kommer (i måttliga mängder, såklart) och inte hålla dom inne.

Jag erkänner.Jag gör det ibland. Jag har ju ett temperament som förr i världen skrämde skiten ur R (han är alltid lugn) För att ta ett exempel så var vi med goda vänner och åkte skidor en gång och jag fick ett frispel för något jag inte kommer på nu.Kan ha varit så att det var isigt som faan i backen och jag blev skraj, då R skulle ha mig i  dom värsta backarna.Man får inge grepp under skidorna och han bara åkte utan att tänka på mig.Jaja något sådant var det.

Vi stog och gormade åt varandra och bjöd alla andra skidåkare på jordens charader. Jag blev så jäkla sne att jag drog staven i marken så det flög upp is på mig och R. Det gillade inte R, Jag vände på klacken(eller skidorna) och drog tillbaka till stugan och surade.Detta hände för säkert tio år sedan och man har ju tvingats att lugna ner sig om man säger så.

Men jag är aldrig långsint.Jag är som texas weather.Ovädret kommer in fort, men försvinner även lika fort.

Såklart biter jag ihop då det kommer till barnen.Där loosar jag det nästan aldrig.Ok det var en lögn.Klart man gör.

Kommer ihåg en gång då jag såg rött.

Det var då Tyra kanske var runt tre? Noel halvåret. Tyra gnällde och strulade med maten.Jag försökte att göra allt  som hon ville.

Ibland går det inte att göra barn nöjda hur mycket man än försöker att fixa, trixa och vända ut och in på sig själv.Det blir inte bra ändå.

I alla fall ville hon inte äta för att något var fel.Kan ha varit hur jag skar upp maten?Och jag, som säkert var skittrött, med två små barn hemma hela tiden 24/7.No sömn.Pappa jobbar jämt.No hjälp!

Tog hennes tallrik och sa -Nä, men då behöver du inte äta, greppade tallriken (gjord av plast) och sulade iväg den som en frisbee bort till köksbänken, som kanske är ca. tre meter från köksplatsen.Pang in i kaklet så att säga.

Moget.Stolt över det jag gjorde?Jag ångrade det med detsamma tallriken seglade i luften.För dessutom gav det mig mer jobb med att städa undan efter mig.

Men jag är människa.Mamman har också känslor! Det säger jag till barnen -Mamma är också människa med känslor och jag blir ledsen, då ni inte lyssnar på mig, utan bara skiter i vad jag säger.

En gång då jag började att gråta inför barnen så säger Tyra -Mamma du gråter ju nästan aldrig. Då blev jag faktiskt glad över att jag gjorde det.Jag visar mina barn att även mamma kan vara ledsen och få nog.Riktigt NOG!

Idag känns allting i övrigt mycket bättre. Vi har bakat pepparkaksmuffins    Bild kommer.

 

Sandra

16 december 2011 23:45

Ha ha.. jag känner igen det där med att kasta saker - och sen städa upp skiten.. Surt!

För några år sen sparkade jag sönder en dörr när jag var sur på barnen.. oxå jättemoget...

Kram!

http://www.familjenastrom.se

Therese Gustafsson

17 december 2011 07:02

Då måste det betyda att jag är rätt normal? :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I fredags pratade jag med en kollega angående min huvudvärk och yrsel. Hon hade en kompis som också hade liknande problem, och hon gick till en naprapat och han kunde se precis vad problemet låg, och hon fick hjälp.   Jag har inga problem med var...

Jag slog upp mina blå klockan 06:20 denna lördagmorgon, då hade jag sovit klart.Alla andra familjemedlemmar snarkade vidare.Somnade strax efter 22 igår och sov genom hela natten, med undantag då Noel ropade från sin säng.Enligt R ska jag bara ha hojt...

Då R kom hem ikväll så hade han med sig denna till mig. Sådant uppskattas mycket. Tack fina du    Den delar vi på, nu på lördag.Jag lagar mat.                                                                                                ...

Barnen får mig glad och le flera gånger varje dag.Dom är så underbara.För att inte såra dom, kan man inte alltid börja skratta, men tro mig ibland är det svårt..   Noel 3 år står och duschar. Noel" Jag vattnar mig" Jag" Så att du ska växa?" ...