Igår trotsade jag min förkylning och åkte iväg på min bokade tid på Make up store.

Då jag fyllde 30....nånting så fick jag presentkort på Make up store och en sminkkurs (Jag önskade mig det så det var ingen pik, kanske från mig själv då)

Nåväl.Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig.För det första var hon ingen bra och det såg flammigt ut och ja inte bra.JAG kunde ha gjort det bättre själv om jag säger så. Men det värsta var nog....Ja bilderna får säga allt.

Sminkad och hemma:

Efter:Jag är inte nöjd, det kan jag säga..

Då jag inatt vaknade med feberfrossa och mötte detta i badrumsspegeln sved tårarna bakom ögonlocken (NEJ jag tog inte kortet då).Jag kan numera ännu mer känna med barnen och deras ögoninflammation(NEJ det är inte det de är)

Tur att jag la band på mig och "bara" köpte rengöringsgrejerna(ca 500:-).OM jag hade köpt allt det hon använde på mig, så hade det landat på en peng som liknar en sista minuten till sydeuropa. 4 850:-Eller kanske ett kirurgiskt ingrepp.Joråsåatte

Fattar nu vad som menas med att det kostar att ligga på topp..

Det jävulska och det ironiska i hela historien är att jag aldrig reagerat på deras produkter/smink men jag har aldrig prövat deras rengöringsmedel men eftersom att jag har haft lite problem med huden den sista tiden så tänkte jag att jag prövar.....DET kommer jag inte att göra om kan jag säga!! Så nu har jag alltså rengöringsprytlar som jag inte kan använda alltså....  

Visst är det hääärliiigt   

Då man har så små barn som vi, så är det bara att vänja sig vid tanken att dom blir sjuka.Ganska ofta och till en början som mamma trodde man inte att det var möjligt att en människa kunde vara förkyld jämt.Nu vet man annat.Inget konstigt alls alltså.

Dessutom är det syskon. Så dom går ibland om varandra och då den ena blir frisk blir den andra sjuk..Igen, inget konstigt

Nu är det ju så att man har börjat jobba igen och då blir det lite andra förutsättning än då man var föräldraledig.

Jag tar den största biten av VAB:ningarna det skall erkännas.

Men det är inge synd om mig, jag VILL gärna vara hemma då mina barn är sjuka.Jag är ju faktiskt först och främst mamma.

Men det säger jag inte att mitt arbete är ovikitgt men om det står mellan mitt arbete och mina barn så kommer aldrig arbetet att vinna!

Det gör alltid mina barn!!

Sedan att R tjänar galet mycket mer är ju också en bidragande faktor (Eller att jag tjänar galet lite)..Men först och främst vill jag finnas där då mina barn är sjuka.Punkt

Det försöker jag alltid tänka på då jag ibland får dåligt samvete då jag VAB:ar (Kanske har det med att min arbetsgivare nästan aldrig känns förstående, konstigt och jävligt tycker jag.Eller så är det bara jag som läser in saker som inte finns?) Jag tänker fan inte ha dåligt samvete!!

Och som jag brukar säga.Det kommer att jämna ut sig i slutändan.

Vad har ni för erfarenheter.Säg vad ni tänker/tycker.Vill gärna höra era åsikt!

Då vi flyttade in i vårat hus(Juli 07) så var det två gigantiska träd på framsidan.

Dessa träd var bland det första vi tog bort och efter den kapningen lämnades två gigantiska stubbar.Det var en grävmaskin som drog bort dom och jag var helt övertygad om att hela huset skulle dras med.Vi hade tur, det gjorde det inte.

Därefter, ganska långt efter så såg det ut som helvetet på våran framsida och skammen var stor.Nu börjar det dock arta sig.

Att en ny stödmur och lite gräs kan göra sådan skillnad.Och inte glömma den nya postlådan från bruka design.Den vita off course :-)

Denna bilden är innan gräset las på och innan sockeln under teglet är målat.Den fullständiga bilden kommer snart   

Tyra ska på inte mindre än två kalas i helgen.

Ett var idag och det kl 11.00-13.00.Lotta fyller 4 år.I morgon fyller granntjejen 6 år. Tyra absolut älskar kalas och hon frågade hela fm näääääär hon skulle få åka, tur att det var ett tidigt kalas idag.

Kalasfin tjej.Laddad

Lillebror får snällt åka till farmor en stund.Trollunge

Just nu trummar tvättmaskinen runt mitt, eller kanske rättare sagt min mormors gamla överkast.Hon har själv virkat det och jag älskar det.Hoppas att hon ser att jag använder det, där ovanför molnen.Tyvärr hade det med tiden och det faktum att det varit undangömt, skäms mamma  gulnat lite men hoppas nu att klorinet skall göra sitt?

Fint och väldigt tålamodskrävande jobb kan jag tänka.Respekt

Eftersom att Noel varit så himla risig med feber varje dag sedan i måndags så gick jag tillbaka till läkaren och tog lite prover.Gissa vad det visade.Virus såklart.Skönt att det inte var något annat men ändå en lååååångdreagen förkylning.Bara att kriga vidare med ögondroppar och nässpray.Suck

Nu börjar jag känna mig lite krasslig i halsen själv men det tänker jag tvär ignorera....

Nu ska Noel få sina ögondroppar.Dagens utmaning: Försöka att öppna hans ögon och droppa, borde inte vara så svårt va.  Joråsåattee

Det är inte lätt att vara en liten pojke på 2 med snor som aldrig tar slut och igenkletiga ögon..

Det är inte lätt att vara en mamma till en liten kille på 2 år med snor som aldrig tar slut och igenkletiga ögon.Tyvärr är det ingen som tar hänsyn till det  

Har gått och burit på honom i stort sett hela fm, kan säga att lillkillen väger ca 15 kilo.Nästan lika mycket som mamman då   

Om jag klagar? Nä då jag bär gärna honom, och vet ni varför? Jo för jag vill att han ska må bra och känna sig älskad och trygg. Och om det innebär att jag måste ha honom på höften 24/7 so be it.För jag älskar och har själv valt sätta honom till världen. knasbollen min .  

Nu sover han och jag funderar på att joina honom i en liten siesta. Nätterna med en sjuk kille är ingen lek så man behöver vila lite nu..Skulle egentligen behöva ta hand om disken,  men jag antar att den står kvar då jag vaknat...

So long!

Att leva med småbarn betyder att alltid ha koll på läget. Att ligga steget före.Som tex.att ta bort godiset innan man går och lägger sig så att inte barnen ser det då dom vaknar. Plocka ur diskamaskinnen innan man går och lägger sig så man slipper få "hjälp" av Noel på morgonen. Lägga fram kläder dagen innan så man slipper trixa med det på morgonen.Ja ni kanske förstår vart jag vill komma.

Som idag.

Vi hade ätit lunch.Blodpudding och sylt. Då, vid ett oövervakat ögonblick.Inte längre än ett par sekunder så var Noel iväg med händerna fulla med blodpudding och sylt.Kom på honom stående vid soffan (Beige tygsoffa) Som i slow motion händer allt och jag hinner inte hejda honom.Såklart sätter han händerna på soffan.Då var tårarna nära kan jag säga, då jag precis tvättat fanskapet.

Det jag vill komma fram till är alltså att man kan inte alltid ha koll och även om man för det mesta har det, men man styr inte över allt och barn är snabba   

Och för alla er som rekommenderar en skinnsoffa då man har småbarn så kan jag säga att det kommer aldrig att hända under min livstid iaf. Så bespara mig dessa råd är ni snälla