Vår minsting börjar att bli stor nu. Ibland slås jag av hur fort tiden går med barnen och hur man ibland skulle vilja att något blåste av en stund, stoppa tiden, dra i nödbromsen.Stanna tiden!!

MEN det finns dock även en viss charm med att dom blir större, dom blir mer självgående och behöver inte samma service, även om dom inte på långa vägar klarar sig själv, så är det inte längre, blöjbyten mitt i natten, sömnbrist eller amma tusen gånger per natt och typ inte sova något överhuvudtaget (hur orkade man?) Och även om vi hade "snälla" små bebisar, utan kolik eller annat knas, så var det ändå med skräckblandad förtjusning man ser tillbaka på bebisåren.Fan vad nojjig man var, över allt.

Därför kan jag, med handen på hjärtat säga. Jag är så färdig med barnalstrandet.Jag kan med glädje, lämna två asbra graviditeter och minst lika fina förlossningar, med den totala lyckan då den livmodervarma bebisen landar på bröstet.VAD BLEV DET!? Amningsstunder (AJ! i början!Sedan mysigt) Jag är så sjukt stolt över mina små gullungar, över mig själv, som burit dessa små och sedan krystat ut dom.Jag kommer att njuta av varje dag jag får ha dom i min närhet och jag får ett lyckorus över tanken, att jag har fått ynesten att få dessa underbara barn i mitt liv, någon däruppe måste gilla mig. Och jag lovar att jag kommer att vara dom för evigt tacksamma över att jag får vara deras mamma.

Mamma älskar er!

Vaknade inatt av att jag hade ont i halsen. Detta kommer att låta som att jag försöker komma på undanflykter till att slippa att springa idag, jag v e t det, men det är verkligen inte så.Jag vill springa detta lopp, annars hade jag aldrig anmält mig.Men jag vill inte springa då jag är sjuk! Och jag vill framförallt inte riskera att jag blir sämre så att jag liggerr däckad sen.DET är det inte värt!

Äsch, vi får satsa på topploppet 2012 istället(eller kanske något annat lopp för den delen)Inget mer med det!

Nu ska jag bli frisk och för att kunna komma ut och motionsspringa och gå på gymet igen. Jag tar ett moget beslut!

Då jag vaknade i onsdags så var jag förkyld.Kanske inte det bästa som kunde hända, med tanke på att jag skulle (ska?) springa på lördag.5 ynka km var det tal om.

Så nu sitter jag här och känner efter (med ett glas rött på bordet).Nä, jag har inte ont i halsen..Snorig? Jo, jo snorig är jag.Lite hostig också..Men kan man springa? Jag vill springa, jag tycker om att springa.Jag vill springa.

Ok, jag är uppenbarligen inte kapabel att fatta några egna beslut, inte just nu.Kanske man ska ut och pröva hur man känner sig benen i morgon fm? Kanske snöra på sig skorna och dra en repa runt kvarteret för att känna hur det känns? Eller är det dumt att utsätta sig för det? Jag har inte tränat sedan i tisdagkväll och jag saknar det!

Loppet går 13:10.Hagaparken. vi får se?

Ok, det må vara hänt att den är mysig,Skön att bära. Men alltså allvarligt.Den är fuuuul, min mening alltså. Lite teletubbies varning. Nä, kalla mig gärna gammalmodig, men jag föredrar i sådana fall En T-shirt och ett par mjukbrallor.

Jag har inget bra tålamod, men då jag är sjuk, då är det sjukt dåligt.Biter ihop så att lagningarna spricker i tänderna för att inte fräsa åt barnen (inte alltid med ett gott resultat)

Som för att bara ta ett exempel på hur otrevlig jag kan bli.Det ringer på hemtelefonen vid halv fyra i eftermiddags, jag svarar.

-Therese

-Hej, vi söker Robert Gustafsson, är han hemma?

Jag: Han är inte hemma, han arbetar!(Brukar inte gemene man göra det vid halvfyra en vardag em?) Han är faktiskt dessutom inte hemma förrän i morgon kväll.

Han:Jamen, du kanske är hans sambo eller fru?...Här avbryter jag honom, då jag inser varthän detta barkar.

Jag:Jo, men jag har inget intresse av att prata, varken tid, ork eller lust! Men om jag kanske kan ge R ditt privata telefonnummer så kanske han kan återkomma då det passar honom?

Han avböjde dock, och sa att han skulle återkomma.Det är inte mycket som talar för att han kommer att göra det dock.Uppdraget slutfört!

Kanske att jag sårade honom och jag vet att han bara gör sitt jobb.Men va faaan! Skaffa ett nytt jobb, ett riktigt jobb!

Jag sa ju att jag inte är en trevlig sjukling.Håll undan!!

Snart är jag tillbaka till den snälla, trevliga Therese.Nu ska jag vika tvätt och det blir man ju inte heller glad över..

Det är alltid ok att säga till en person att dom är smala,Kanske det tom finns vidirga människor som säger, spinkiga, men det är aldrig ok att säga till en överviktig att dom är tjocka eller feta.Vad fan är det om?

Nu ser jag det personligen inte som ett problem för att jag har haft gåvan och hjälp av bra gener, att vara smal men ändå fått former.Och jag har aldrig sett min "litenhet" ( Är 160 cm lång väger ca 50 kg.) som ett problem, eller ett komplex heller.

Men jag vet att det kan göra ont att få höra sådant, lika ont som för en fet person att få höra att dom är feta. Det är inte ok att häva ut sig det! Vissa kan faktiskt ha komplex över att dom är smala, men har svårt att gå upp i vikt,fast dom försöker.Tänk på det!

Och även om jag inte tar åt mig, då det finns taktlösa människor som säger dylikt, så vet jag att det finns människor som gör det.Och det är inte ok!Smalt folk har också känslor, damn it!

Handlar det om kroppsideal? Att det är mer accepterat att vara smal, och att smal människa, är lika med lycka? 

Sååå många gånger man inte har hört "Men du behöver ju inte träna, du som är smal,du behöver inte gå ner i vikt". Eller "Du kan ju äta vaaaaad som helst och du går ju ändå inte upp i vikt" Eller och den absolut värsta! "ät upp dig lite" Förvisso stämmer allt det, jag kan faktiskt äta vad som helst och jag går inte upp i vikt, men det ska väl inte användas mot mig? Dont hate me, congratulate me  

Men det sticker i ögonen på folk.

Skulle aldrig i min vildaste fantasi säga till en överviktig "Men du, borde du verkligen ta den där kakbiten?" Eller " du som är så fet ska väl inte äta onyttigt, här har du en frukt istället"

Bara för att man är smal så betyder det inte att kroppen mår bra av att äta onyttigt, Socker, chips och annat junk är inte bra för kroppen oavsett om man är tjock eller smal! Eller att kroppen inte behöver röra på sig, hålla kroppen igång, DET mår den bra av.Och jag mår både fysiskt och psykist så bra mycket bättre då jag får gå och träna, eller gå ut och springa. Männsikokroppen är gjord för det!

Så tänk på det! Men jag är inte arg   

Det här är det tjockaste jag har varit.Med Noel.Jag gick upp 13 kilo med båda våra barnen, och gick ner dom snabbt. Livet är orättvisst.

 Värkarbete.Trött.Frågor?

Den osminkade sanningen     

Som jag har gått på, om att jag aldrig blir sjuk.Antar att jag förtjänar det då. Känns ju sisådär inför det lopp jag ska (skulle?) springa nu på lördag, men vad gör man?Kusin är också risig och vi skulle göra detta tillsammans, som en kul grej.Nähä inte det!

Hann iväg på ett spinningpass igår kväll, men någon mer träning denna vecka lär det ju inte bli.

Körde iväg barnen till dagis i morse och sedan då jag kom hem så gick jag raka spåret till sängen och sov.Kan inte komma ihåg då man låg och sov mitt på dagen, bara sådär.Vaknade vid tjugo över elva och magen skrek efter mat, inte konstigt eftersom att jag inte hade ätit någon frukost heller.

Nu ska jag vila upp mig och bli frisk.Skitförkylning, som sätter käppar i hjulet.Mycket rår man inte över.

Idag är det en riktig pissig dag.Därför ska jag skriva något som stört mig ett tag, men eftersom att jag inte är en person som stör mig på saker (eller jo)

Något som stör mig är då man, varje gång man går ut från en affär, jobbet eller varför inte shoppingcenter för den delen, så blir man tvungen att inhalera ett halsbloss från någon annans cigarett!! SLUTA RÖKA MIG I ANSIKTET!!!

Vidrgit!!

Snart blir det spinning och sedan är jag glad igen, kanske!