Man trodde att man skulle ha vant sig vid det här laget. Det gör man inte.

Hostaattackerna kommer som ett på brev på posten så fort barnen blir förkylda.Tyra har dessutom förkylningsastma, så där har det varit mer än jävligt.Men nä, man vänjer sig aldrig.Aldrig!!!

Lika frustrerande varje gång.På hostan alltså, inte på barnen.Aldrig på barnen.

Galet jobbigt, för så fort dom har slagit igen sina blå så börjar hostan...Nu är det lillens tur.Och det är inte ett skit jag kan göra åt saken!

I övrigt är jag glad att dom inte har några livshotande sjukdomar.Tack

Jag erkänner.Jag läggare ner en hel del pengar på inredningstidningar varje månad. För det mesta blir det "lantliv" och "hem och trädgård" men ibland, men bara ibland köper jag dom hutlöst dyra, som Jeanne d´Ark living (kostar 90 :-.För en tidning.)

Specialutgåvorna är absolut inget undantag.Som nu då jultidningarna kommer. Lyckan är total  

Min stora dröm är att en dag få leva på det gillar och brinner för allra mest.Inredning .Antingen jobba i en butik, som säljer allt jag står för, som shabby chic och den lantligt/romantiska stilen. Eller att få inreda och hjälpa andra med att skapa sitt drömboende.

Synd att man är lite feg och inte riktigt vågar satsa.Kanske en dag?

Än så länge får jag fortsätta att drömma  och hålla på att fixa här hemma.  

Idag är jag och Noel hemma med förkylning och efter att vi lämnat Tyra på dagis så handlade vi lite frukt, pepparkakor och denna tidning.

Som jag har letat! Men nu finns den här hemma.Jihooo

Längar ni till julen?

Följer dagligen Alex Schulmans blogg.Alla får plus .Blev så full i skratt åt att hans bror. På jobbet har Calle denna bild på sin bror.Det är ett skämt va? Nej. Det är humor i världsklass.

Det är verkligen som Piff och puff på julafton.Då någon av ekorrarna(?) tittar in i julgranskulan.

Bilden är lånad från Google.

Japp, jag tänker fortsätta att prata om mitt tränande.

För det mesta tycker jag att det är roligt att gå till gymet, men sedan finns det dagar då det är motigt och man får verkligen tvinga sig själv att gå iväg.

Jag resonerar som jag brukar.Ingenting kommer av sig själv och inget är gratis.Vill jag nå mitt mål så får jag jobba för det också.Enkelt att säga, inte så enkelt att göra alla gånger.Men vad är enkelt här i livet?

Och det känns alltid kanonbra efteråt.

DET får man fokusera på då man bara vill strunta i att gå och träna.Att det alltid känns kanonbra efteråt.Man blir glad och man är full av energi efter ett träningspass.

Denna söndagmorgon var jag iväg för att köra benen.Anlände då dom slog upp portarna klockan tio.Jag slapp vänta på maskinerna, men det var faktiskt förvånansvärt många och tränade en söndagmorgon.

Gruppträningarna är nog det mitt hjärta klappar mest för, social som man är   Men jag vill ju även bygga upp lite muckler, så då får jag snällt finna mig vid hantlar och diverse maskiner.Jag tar med mig min Iphone och lyssnar på musik jag tycker om, och då är det helt ok.

Veckan som kommer får jag planera träningen lite.R är borta lite i veckan, så jag måste ordna med barnpassning och sedan åker jag ju bort på fredag så det blir ingen spinning då. Men det är bara att planera efter det man kan och inte komma på ursäkter.

Puss! 

Igår körde jag det första styrkepasset på länge.Axlar och rygg fick sig en genomgång.Det känns så här dagen efter, men det är bra.Det ska kännas, då har det gjort sitt och det kanske finns lite muckler i denna taniga lilla flicka   

Tack snälla gulliga Mia som var med som moraliskt stöd och som min alldeles egna PT.TACK   

Idag blir det benslit.Tänkte komma iväg till klockan tio. Hoppas på att slippa köa till maskinerna. Nu jäklar kör vi igen.Full fart!Jag ska bli starkast i stan   

Mia var så "gullig" och tog en bild. Jaja man måste kunna bjuda på sig själv.  

Anna körde onsdags- sanning och jag kör på lördags-sanning.

Osminkat.Stort va?!  Jag vågar, vågar ni?

Denna goda rätt tycker jag att ni ska laga någon dag.

Överbakad laxfilé:

2 dl västerbottenost

1,5 dl hackade räkor i burk, lake

1 dl creme fraiche

0,5 dl hackad dill

0,5 hackad gräslök

1 dl färdig skagenröra

2 tsk röd stenbitsrom

Salt och peppar. 

1.Dela laxen i fyra portionsbitar och placera i ugnsform (eller i folie) salta och peppra.

Rör ihop övriga ingredienser i en bunke.

2.Bred över fyllningen på laxbitarna. (stäng inte folipaketet helt, gör som en lite skål så att fyllningen får lite färg i ugnen)

200 grader i mitten av ugnen till innertemperaturen är 55 grader.

Servera med kokt potatis och valfri grönsak.

Gött!

Jag har inte alltid varit rädd för att flyga, jag har faktiskt tidigare tyckt om det.

Men sedan jag blev mamma så tycker jag att det är obehagligt, jag gör det för det är det absolut smidigaste sättet att komma dit man vill på kortast tid.Och jag låter aldrig mina rädslor styra mitt liv.JAG styr mitt liv.

Alltså jag låter inte min rädsla eller obehag över att flyga hindra mig.Jag flyger. Jag är inte heller rädd för att dö för min egen skull, jag har ingen dödsångest på det sättet.Jag är rädd för att dö från mina barn."Överge"mina barn.

Då kan ni då förstå vilken ångest jag hade för att flyga då jag och R skulle till London för ett år sedan.BÅDA föräldrarna skulle då alltså "riskera sina liv" Tänk om något händer med oss båda! Var nog tillräckligt blek för att en flygvärdinna skulle komma fram till mig och fråga om jag ville ha lite vatten innan vi skulle lyfta (Jag tänkte mig något starkare, men jag fick inte den frågan) Jag tackade dock nej till erbjudandet men övervägde att be henne lova mig att vi inte kommer att störta ner mot marken och dö. Allt gick såklart bra och ingen dog och jag vågar flyga igen.

Jo, jag vet.Jag kör bil dagligen och jag riskerar livet bara där.Jag vet allt det där.

Kanske till och med större statistiskt sätt än att jag skulle störta med ett plan och dö.Men rädslor är ju ofta irrationella och ologiska.

Då kan ni förstå hur mycket jag skrattade då jag läste Alex Schulmans bok "Att vara med henne är som att springa uppför en äng och inte bli det minsta trött" Jag skrattade så tårarna sprutade då jag läste om då han skulle flyga till finland.

Tillåt mig att citera.I korta drag.Det roligaste.

"Jag betraktar mina medpassagerare på planet.De sitter där och läser morgontidningen.De dricker sin kopp kaffe.De sover.De lyssnar rofullt på musik.De tänker inte på att de sitter i en dödsmaskin och att det när som helst kan säga PANG, där försvann motorn, och PANG igen, där förlorade vi trycket i kabinen och mackor och väskor flyger i luften, flygvärdinnan ber fader vår i ett hörn, piloterna ropar MAYDAY och de passagerar som inte gråter har tuppat av i ren skräck.Nej, de sitter där och tänker inte alls på detta.Jag menar att de är ignoranta inför döden.De saknar respekt för den.Det gör mig så förbannad av att se dem sitta och koppla av.Och när jag tittar på dessa fullständigt ointresserade , apatiska människor-Denna människoboskap som bara vill bli fraktade från A till B-Så hoppas jag att det faktiskt ska säga PANG och att motorn ska trasa sönder och att det ska säga PANG igen och där förlorade vi trycket i kabinen. Jag skulle kravla fram till de här idioterna och skrika "Vad sa ni nu då? Vad sa ni nu?! Nu läser du inte din tidning längre,va? Nu sitter du inte och halvsover och lyssnar på Sting i din Ipod?Nej, för nu håller vi på att dö, hör du det,och det förtjänar fan du, din ignorante djävul!"