Jag har inte tränat på över en vecka nu.Jag är förkyld. I normala fall så skulle jag ha ignorerat min förkylning och kört ändå.

Men jag är galet trött.Sover dåligt. Noel vaknar och är hostig på nätterna. Så kroppen orkar helt enkelt inte det nu.Den har börjat säga ifrån, strejkat.Jag lyssnar.

Jag måste prioritera rätt.Det vill säga, orka med att jobba med tidig uppgång på morgonen och sedan fokusera på arbetet.

Mamma är jag ju också och det måste man orka.Med allt praktiskt det innebär.Gärna försöka ha tålamod och vara glad.Ibland lyckas jag, ibland inte.Jag är bara människa.

Vissa eftermiddagar betyder det att hämta hem ösregnströtta barn från dagis, som så fort vi kommer innanför dörren rasar som ett korthus..Jag förstår, då har dom fått rätta in sig med reglerna på dagis och varit duktiga.Hemma orkar man inte längre.Man blir trött.Jag inte bara förstår det, jag respektera det.

Jag lagar mat och barnen kollar oftast film dessa dagar.R har mycket på jobbet så han ser man knappt röken av.Men jag är van och jag klagar inte, oftast är det lättare att "handskas" med barnen själv.En som bestämmer och en att rätta sig efter.Lite så faktiskt.

Träningen får vänta några dagar till.Tyvärr, men så är det ibland.

Snart är det helg.Skönt och jag längtar!