Huvudvärken och tröttheten sitter i. Ikväll är jag och barnen "lonely Lennart". Vi åt pannkakor till middag och nu är det mys i soffan framför barnprogram, ok, vi har gjort popcorn.På en MÅNDAG?!!

Jag saknar R, jag vill att han kommer hem och muntrar upp mig, knuffar till mig.Som jag gjorde med en fluga idag.En lätt kärleksknuff.Ni vet, komigennudetblirbratillslutknuff..Han kommer tack och lov hem senare ikväll.

Ni förstår, det låg en fluga framför vår ytterdörr, på rygg och sprattlade med benen i vädret. Jepp, en fluga i mitten av januari. Tänkte att jag skulle ge honom lite hjälp och liksom knuffade till honom lite.Han kom på fötter, men sedan stog han bara där, men han stog. Kanske lite chockad, men vid liv.

Om jag hjälper flugan, så hjälper någon annan mig, eller att jag hjälper mig själv kanske.

Det måste vara ett tecken.God works in mysterious ways.

Jag reder mig.Det gör jag alltid.I morgon är det bättre.Lovar

Mina krav på mig själv är så höga att inte ens en hel armé skull klara av att hanter dom. Eller ok, kanske en hel armé, men inte jag själv.Det lilla flickebarnet.Jag vet allt det där. Jag vet att huvudvärk, utmattning, trötthet och yrsel är en stor fet orange varningstriangel.Blink blink, någon försöker att säga dig nått, ditt dumhuvud!

Jag vet att för lite sömn, mina höga krav på allt och alla, men framförallt mig själv, tillslut kommer tillbaka och biter en i arslet.

Så vad har jag då lärt mig av historien?

Inte ett jävla piss!

Att den kan upprepa sig och man inte lyssnar.Jag tänker göra det nu.Jag tänker lyssna.Jag tänker skita i alla måsten som jag kan skita i just nu.Jag tänker lyssna då kroppen som säger, nu är det NOK!

Jag vet att jag inte kan hinna göra allt, och att jag måste sänka mina mount everst höga krav på ett välstädat hem och allt som egentligen inte är viktigt. JAG VET DET!Det är inte viktigt. Jag tänker lyssna nu.Jag tar till mig kroppens alla varningssignaler, och gör något åt det.JAG tänker ta kontrollen över mitt liv NU! (Drama queen)

Jag har varit här förrut. Då R var i bryssel och jobbade i 6 månader.Jag var föräldraledig med Noel, jag körde slut på mig fullkomligt, och kastade in mig i väggen, i hög fart.

Noel var 13 månader och Tyra var 3,5 år. Jag var ensam i veckorna och R kom hem på helgerna. Jag vill inte på något sätt skylla ifrån mig, och jag tar helt och hållet på mitt eget ansvar över varför det blev som det blev. Det var JAG och ingen annan som körde slut på MIG! Men det var mycket strul med sjukdomar, både på barnen och mig själv. Jag tror t ex att jag hade tre magsjukor i loppet av 6 månader.Sjukt Sömnen var en stor bov i dramat, ja bristen på den.

Men det är tufft att skaffa barn tätt, även  om jag såklart inte ångrar det ,eller barnen, för guds skull! Men att vara hemma 100% ta hand om barn,laga mat, städa och underhålla ett 180 kvm stort hus, som duger i mina mått mätt.Det är en tuff uppgift, och alla som har barn vet det.Alla med sunt förnuft vet det.

Till slut var jag så trött att jag somnade med barnen på kvällarna, vid sju och min kropp kändes och värkte som säkert en 80-årings gör? Ibland, eller oftast grät jag mig till sömns, och jag vaknade lika trött, som då jag la mig kvällen innan. MEN räddningen var barnen.Utan dom hade jag nog grävt ner mig ännu djupare. För mina älskade barn skull orkade jag lite till.Kärleken till barnen, kärleken man får av barnen.

Jag vet att detta kanske kommer att låta lite som "mina diamantskor är lite för små för mina fötter" Och tro mig jag klagar inte över allt jag har, bara över den jag är, just nu.

Jag tar i övrigt ganska bra hand om mig själv.Jag tränar, äter bra och slarvar bara med kosten ibland, men långt ifrån alltid.Jag super inte, röker eller knarkar inte.Det är något att vara stolt över i alla fall.

Men det måste bli ordning på antal sömntimmar. Lösning? Jag ska gå och lägga mig, helst innan 22:00.Men allra helst 21:00 bara för att se vad som händer.

I morse vaknade jag med jordens karusellyrsel med tillhörande huvudvärk och illamående. Det enda som fungerade var att ligga på sidan i sängen.Still.Då jag skulle upp på toaletten så snurrade det och jag var tvungen att hålla mig i väggarna då jag gick.

I f****ng rest my case....

Läser ni forfarande?   

PS.Den som frågar om jag är gravid ska jag nog ge på en hurring.För tro mig, det är jag inte, och det kommer jag aldrig att bli igen! Denna livmoder är inte open for business längre!Kan inte nog understryka det.DS