Man glömmer så lätt, men idag kom jag ihåg hur det var.

Då Tyra var ungefär 9 månader åkte hon och jag till Uppsala. Efter att jag kört och kommit ungefär halvvägs så blir Tyra tokledsen i sin barnstol (hon satt i bak, Kommer du ihåg Angelica?) och efter bara några sekunder hör jag hur hon börjar att hulka, flickan spyr.

Tänkte inte mer på det utan jag trodde bara att det var magsjuka.

Efter det så händer det vid ett ytterligare tillfälle och en gång till, och bara då hon åker bil.Inte magsjuka alltså, utan åksjuka.

Nu gällde det alltså att hantera ett barn som lider av åksjuka.Lätt? NÄÄÄÄ! Hon fick absolut inte vara hungrig, då kom kräkset som ett brev på posten, man kunde knappt åka till dagis innan det var dags(och det är inte långt dit).Men hon fick inte vara mätt heller, för ja då..

Man var fullkomigt livrädd att åka någonstans ett tag (jag ska inte gå in närmare på hur vidrigt det är att rengöra en bakåtvänd bilbarnstol från kräks, men vidrigt är det!) Och man åkte absolut inte utan ombyten eller handdukar. Och om hon bara som pep lite i bilen, så stannade man och tog ut henne, i hopp om att hinna rädda bilen fårn kaskaderna. (Det är nämligen inte så lätt för ett litet barn att förmedla att man vill kräkas, det bara kommer och det fort!)

Lyckligtvis växte hon från det och nu kan hon må illa i bilen (om det tex är krokiga vägar) men nu då hon har blivit så pass stor så kan hon säga det och man kan stanna en stund och oftast räcker det.Och det är låååångt ifrån alla gånger det behövs.Tror att vändningen kom då hon kunde sitta framåt i bilen och inte åka baklänges.

Eftrersom att man numera inte tänker på att hon faktiskt har varit ett barn som varit åksjuk, så tänker man inte längre på allt det där man tänkte på förrut (tex att man körde EXTREMT försiktigt, även om det inte alltid hjälpte) Så då hon idag, då vi var på väg hem från Stinsen säger att hon mår illa och vill kräkas, då kommer det upp igen, hur himla jobbigt det var.Illamåendet gick dock över och ingen behövde kräkas. 

Som tur är så har inte Noel drabbats av det.TACK OCH LOV!

Minnet är bra, men kort