Jag är långt ifrån felfri, jag vet för er som känner mig kanske tänker "jomen det är hon ju, vad säger hon?" men det är så, jag har fel och brister precis som ni.Dåligt tålamod (Nä, det blir inte bättre då man fått barn, men man får bita ihop lite mer)

Bara för att ta ett exempel. Då barnen strular, eller bråkar och man har försökt att vara pedagogisk och försökt resonera hit och dit, förhandlat, hotat, mutat.

Då det känns som att  inget fungerar.Alla idéer är slut och även så tålamodet.Även fast man har bitit ihop så man fick huvudvärk.

Då visar sig den fula nunan sitt ansikte.Och man står och gormar som ett litet barn åt sina barn, man går ner till deras nivå och blir 3 år.Vackert va? Och inte alls omoget. Det har väl till och med hänt att man har brutit ihop i tårar, då det varit som jävligast.

Jag samlar och sansar mig och ber oftast, men inte alltid om ursäkt att jag har överreagrat (om ja har gjort det dvs).Jag tycker inte att man ska behöva be om ursäkt så fort man har blivit arg och skällt på barnen, ibland ÄR det nödvändigt, som i del av uppfostran .Man ska lära sina barn att lyssna och respektera då andra vill säga något.Då lyssnar man!

Men då jag ber om ursäkt så kommer det från hjärtat och inte för att jag har dåligt samvete. Och efteråt så kommer den pedagogiska mamman fram och vi kan sitta tillsammans i mitt knä och resonera och reda ut.Krama och pussa.Försonas, det är härligt.Åskovädret är över och det är lungt och skönt och luften känns klar.

Jag försöker att förklara att mamma är bara en vanlig människa med känslor och jag blir också ledsen, gråter och ibland blir jag flyförbannad.Jag är inte felfri eller övernaturlig på något sätt, även om dom tror det ibland.

Vill att mina barn ska se att jag kan vara glad och skratta, men att jag också kan bli förbannad och säga ifrån då jag tycker att jag blir behandlad dåligt, som då dom inte lyssnar på mig.DET vill jag lära mina barn.Ta ingen skit, från någon!! Stå upp för vad du tror på och låt ingen annan säga åt dig att du inte kan, eller får!Och glöm inte att vara snäll mot folk, som förtjänar det.

I övrigt är mina ungar dom mest sockersöta i hela världen, och jag älskar dom mest och bäst.och dom bråkar nästan aldrig med varandra.Ok det sista var ljug, men det första menade jag.Från botten av mitt hjärta!Vad vore jag utan er?

Har ni lärt er nått? :)

Här om dagen sa jag att inte skulle inte skulle köpa några, så kallade "höstblommor" i år. Idag köpte jag 5 st. så kallade "höstblommor". Sån är jag.Jag bestämmer mig för en sak, och då blir det så.Impulsiv och spontan.

Men det är vackert.

Hittade ett dekorationshjärta som jag inte kunde motstå. Just nu hänger det ovanför sängen, får se om den får vara kvar där?Får se om jag eventuellt byter ut banden? Måste känna in lite.Jo, det är viktigt :) Heminredning ÄR viktigt och bör inte vara något man tar lättvindigt på, det är allvarligt!

Vi flyttade från vår lägenhet, till detta hus för 4 år sedan. Man kan ju, utan att överdriva säga att det är en jäkla skillnad att ha bott i en lägenhet där hushållselen ingår i hyran, till att flytta till ett hus på 180 kvm, där det absolut INTE ingår.

Och nej jag tänker inte på jordens resurser, utan pengarna, vidrigt sätt att resonera kanske, men så ser den bittra sanningen ut.Och även om det är helt underbart på alla sätt och vis att bo i hus så kan jag väl erkänna att jag ibland undrar varför man gör det.För det kostar på.

Värme i huset måste man ha vintertid och det tummar jag inte på, men då det kommer till lampor som står och okynnes lyser överallt, då växer hornen i pannan på mig och jag blir överkänslig som fan! Hur svårt ska det vara.SLÄCK LAMPAN DÅ NI LÄMNAR RUMMET! Är på alla tre barnen som fan där! (Ja, jag refererar R som ett barn i denna fråga, sorry)

Vi bor i ett ganska stort hus, och vi har ett gäng skrymslen som man inte nyttjar sådär överdrivet, för att ta ett exempel, så har vi ett så kallat skafferi?Jordkällare?förråd? Iallafall där man har junk som inte alltid används, typ krukor, julstakar, crap man inte vet var man ska ha eller inte vill kasta, så man ställer det där. Då man ibland dock behöver något och går in och jag ser att "någon" (Läs R.Stölen står där) inte har släkt lampan, då tilltar det för mig, jag börjar funderar hur länge den här jävla lampan har lyst, men framförallt varför lyser den då ingen är där?!Oerhört eneverande och onödigt!

Ok, det är absolut inte den största elförbrukningen, men man kan liksom göra någonting där, till skillnad från då det är -20 ute och man gärna vill ha någorlunda varmt inomhus, och det är så förbannat onödigt! SLÄCK LAMPORNA!! Eller få en som överreagerar så till den milda grad!

Kul inlägg!