Ok.Jag vill inte framstå som bortskämd (även om jag kanske är det.Men jag vill ändå inte framstå som det)

Sa lite försiktigt till R ikväll att det kanske är dags för mig att köpa en ny bil.Jag hade mina argument klara.

1.Det finns igen AC i bilen. Jag ljuger inte.

2.Då man ska öppna rutan så måste man veva ner rutan,manuellt.Ingen lögn.

3.Ingen fjärrstyrd låst. Sanning, man måste alltså sätta in nyckeln i dörren och låsa upp.Vilket ALLTID resulterar i att jag aldrig orkar låsa bilen.

4.Bilen har en anläggning,nästan synd att kalla det en anläggning, men det är en Blaupunkt, alltid nått. Som har, och håll i er nu.Kassettspelare och radio.Thats it!

5.Det finns en spricka på framrutan.

R gjorde en pause och la fram sina argument.Jag låtsas att lyssna.

1.Den har ratt.

2.Den har gas och bromspedal.

3.Växelspak och tak.

4.16 ventiler (????)

Detta var alltså inte kvällen att fråga om en ny bil.Det är noterat.

Fan gamla Bettan har varit med länge.TIO ÅR I ÅR!! Det finns inga lån.DET är det enda som är bra!

Hon går i princip fram och tillbaka till dagis-jobb.Men jag vill ändå ha en ny bil.Jag tycker om att köra bil och jag gillar bilar.Är det ok eller!?

Låg och läste i Mia Skäringers bok i em "Dyngkåt och hur helig som helst" Jag har läst den tidigare, men den är så bra att man kan läsa om den.Bara hoppa in i och ströläsa lite.

Och låt dig inte luras av min bloggtitel (2-barnsmamman) Jag är så mycket mer än "bara" en 2-barnsmamma.(Även om mammrollen är det jag är stoltast över.såklart!)

I boken skriver hon så här om mammor. Kanske inte stämmer in på alla mammor, men på ganska många.Min åsikt!

"Självuppoffring verkar vara en riktigt utbredd idealmammastil.

Typ:Lev genom barnen så mycket du bara orkar.Och skit i allt som har med dig själv att göra.Köp aldrig något åt dig själv.

Sätt aldrig dig själv i första rummet.

Klä ner dig.Sluta knulla.Jobba kvar på ditt tråkjobb.Sluta utvecklas.Allt är ändå för sent och magen hänger.

En självuppoffrande idealmakaronmamma.Stuva.Sjkutsa.Stuva.Sitta och röka på balkongen när ungarna somnat.Röka i ensamhet och olycklighet.Drömma sig bort.Röka och tänka trösttankar som:Jag går i alla fall på ridskola med tösen och på fotboll med pojken. Och jag är engagerad i skolrådet och jag är klassmamma och jag säljer min sons jultidningar.Eftersom att han inte orkar själv.Skitsamma att jag och min man inte knullar längre.Förra året köpte jag minsann tjugofem par vita tubsockor som pojken skulle knacka dörr och sälja till klassresan.Tjugofem par.Tvåtusenfemhundra kronor och nu har jag tubsockor resten av livet.Tubsockor tills jag dör.Om jag inte redan är död.Ingen vet hur olycklig jag är.Inte ens barnen.Jag är i alla fall en bra mamma.Och på balkongen lyser en liten glöd i mörkret.Mammas lilla glöd.Mammas egen tid när barnen somnat.

Och ingen kommer att tacka den mamman"

Jag gör mycket för mina barn.Jag är dessutom en bra mamma och jag lär mina barn viktiga och värdefulla saker.

Som tex, att det är viktigt att ta sitt liv på allvar.Att man aldrig ska ta något skit! Från någon.

Att man ska stå upp för det man tror på och inte låta någon annan säga annat! Lite på magkänslan, om något känns fel så är det förmodligen just det.Fel

Och att man ska vara hjälpsam, snäll och inte slåss (Om dom inte förtjänade det   ) 

Men med gud som mitt vittne, så kommer jag aldrig att offra mig själv! Den egna individen.Jaget.THERESE. Jag vill inte sitta där då barnen vuxit upp och "inte vill vet av en" och tänka. Nu då? Var det här allt? Behövs jag inte längre? 

Den bördan vill jag inte lägga på mina barn.Typ klaga sedan då dom blir vuxna, och inte vill hälsa på sin gamla mamma.Bitter över att jag inte har något eget liv.För att jag "offrade" det för deras skull. (Säger inte att det kommer att bli så, säger att det kan bli så)

Att få leva med barn är verkligen underbart (för det mesta)   men det måste finnas variation.Och det måste finnas annat i ens liv.Egna intressen och egna behov.Det betyder också något,Tycker jag i alla fall.

Annars blir det så här för mig. 

   Bild lånad från Google.Skriet

Klockan ringer 05:50 i morse.

Klockan 06:00 försöker jag, så ljudlöst det bara går att masa mig upp ur sängen, utan att väcka sonen (som har legat som en ryggsäck på mig halva natten) Lyckas sådär.Han vaknar och får panik, då han uppenbarligen tror att mamman är på väg att lämna landet  .

Parkerar pojken i soffan, framför barntv och kliver sedan in i duschen. Fönar och plattar håret.Sminkar mig och klär på mig.Väcker dotter och sedan fixar iordning barnen.

Kommer till jobbet 07:30 och är där i ca 30 minuter, hinner prata med kollegan en stund och blir sedan helt kass.Huvudvärk och yrsel, pang säger det!

Åker hem, lägger mig på soffan och toksomnar i 1,5 timme(!!)

Alltså ett jävla rabalder innan, för att sedan vara typ 30 minuter på jobbet   Så onödigt! 

I morgon är en annan dag och jag kan jobba igen.Något annat kommer inte att tolereras.

Men en sak kom jag i alla fall fram till.Jag behöver sova bättre och gå och lägga mig tidigare.

Som jag varje kväll säger att jag ska göra, men aldrig gör.Varför måste man sova så många timmar per natt? Jävla slöseri med dygnets timmar!

Är inte direkt känd för att lyssna till kroppens signaler, kanske jag kan bättra mig?

Jag har riktiga svårigheter med att inte orka med saker, jag vill så mycket! Jag vill gärna inte inse mina egna begränsningar...Heller.

Nu blir det värktabeletter för huvudet. Yrseln har iaf lagt sig, vilket faktiskt är det jobbigaste, huvudvärk kan jag "ta". 

Sedan försöka vila lite...Hmmmm. As if!!

Pussgurkor!

Minimuffinsplåten kommer absolut att återanvändas i januari då lilla flickebarnet fyller år (6 år!) Kul att göra och lagom lätt.Man kan dekorera med allt möjligt, bara fantasin som sätter gränser.

Skiter i att lägga ut receptet, eftersom att det bara är ett kalssiskt cupcake recept.Det kan väl allla?

Lite bilder dock.Och snälla notera, gärna lite extra hur jäkla bra citronen och den turkosa skärbrädan gifter sig.Blev så glad över det.

Köp boken.Där finns receptet på dessa, och en annan massa smaskens!

Tid.

Allting rinner iväg.

Som om jag stannat en stund, för sent för att vända.

Här, här kommer allting ikapp, hjärtat slår dubbla slag.För sent för att vända.

Det tomrum jag har hamnat i, är jag ensam, rädd och tänker på oss två.

För här har klockorna stannat.

Och även om jag borde stå,så rämnar mina ben, men jag går ändå.

Så kom och andas luften jag andas.

kommer jag dö minst en gång, för sent för att vända.

Kom det finns plats för oss nu.

Ta oss långt härifrån, allt annat får vänta.

Så kom och andas luften jag andas...

Fint och stulen från en låt....