Jag är otroligt intuitiv då det kommer till barnen och deras mående. Igår då jag la Noel sa jag till R att jag tror att Noel håller på att få feber.

Då han sedan vaknade på natten, hade han feber.

Mamma med känsla helt enkelt.

Hur länge febern kommer att hålla i sig är jag dock lite mer osäker på, jag hoppas på, inte för länge.

Efter en minst sagt orolig natt, Noel gick bananas och började hojta om att han ville ha glass kl.5 på morgonen.Det fick han inte!

Och hostattack på dotter.var vi alla hemma idag (Jag och barnen alltså, R måste ju jobba) Ni ska för den saken skull inte tro att jag låg i soffan och latade mig, kanske jag borde ha gjort det?

Nänä.Det är dessa dagar man får passa på att göra lite nytta hemma, barnen syselsatte sig med pyssel och lite lek. Jag passade på att städa köket,skurade köksluckorna.Kan säga att dom kanske inte ser så skitiga ut på håll, men kommer man nära..OH my!

Ugnen blev rengjord och badrummet fick sig en omgång. Det blev även rena lakan i sängen.Jag är inte klar än.

Dumpade av lite kläder som barnen vuxit ur och kläder som inte längre passade mig (läs, inte duger längre, och som har legat inne i kontoret i veckor) hos röda korset.

Vek även typ två ikea säckar (Ni vet, dom där blåa) med rena kläder och satte på en ny tvätt.

Det är sådan harmoni då man får saker gjort!

I morgon blir det jobb igen. Det är väl också viktigt, antar jag.    

Tänk om..Tänk om man skulle våga..Vad är man egentligen rädd för? Och vad är det värsta som kan hända?Kanske en dag? Hoppas!!

Denna eftermiddag har inte varit någon lek direkt.

Antingen är barnen aningens trötta eller så håller dom på att bli sjuka?

Eller kan det vara mörkret? Eller kanske bara en dålig dag?

Det har gnällts, tjurats, brytit ihop, legat som en trasa på golvet och surat.Och det har bråkats i allmänhet och på stackars mamman i synnerhet.Och varit allmänt skitjobbiga! (förlåt, men sanningen måste fram.Och det betyder inte att jag inte vill ha dom eller att jag inte älskar dom!Ibland kan saker misstolkas så det gäller att vara tydlig:-)

Iallafall så hade jag tänkt att spinna (Kl.19:00), och eftersom att R är och tittar på fotboll, och inte är hemma så kollade jag av med barnens farmor och farfar om dom eventuellt kunde ta barnen under tiden.Det gick bra, snälla och hjälpsamma, som alltid!

Men eftersom att det var något knas (uppenbarligen, med tanke på humöret) med barnen så kunde jag inte utsätta stackars farmor och farfar för det.Att lägga dessa barn kan vara minst sagt ett utmaning, och med det säger jag inte att dom inte hade klarat det.

Signade upp mig på ett pass i morgonkväll istället.

Så var det med det!

I morgon är en annan dag :)

Det är ett tungt ämne som snurrar i min 5 åriga (snart 6 åriga) dotters huvud nu.Döden

I lördags då jag körde barnen till deras farmor säger Tyra

-Mamma, det är så sorgligt, för att farmor och mormor kommer att dö snart, för dom är gamla.

Jag svarade henne att det är inte säkert att dom dör snart, dom kan leva flera år till, och att dom är inte så gamla.Men jag var ärlig och sa att vi ska alla dö någon dag. Då svarar hon.

-Ja, jag kommer också att dö mamma. Här svider det till ordentligt i hjärtat.Och jag säger

-Usch det vill inte jag tänka på (Berättade inte att mamma förmodligen och förhoppningsvis kommer att gå först.Hon behöver inte mer verklighet kände jag).

Då svarar min kloka dotter.

-Men mamma det är inte på länge, då jag är gammal.

 Och jag kommer aldrig att acceptera annat!

Underbara unge!

Man ska aldrig underskatta vikten av riktiga vänner, hellre få riktiga vänner än flera ytliga är verkligen något jag kan skriva under på! Och vad vore man utan dom?

Vänner man kan ventilera allt med och dom vill vara ens vän ändå..Man visar sina fina och ibland sina ofina sidor.Och ändå står vännerna där i vått och torrt.

Jag har sådana vänner.Två riktigt fina vänner,sådana man kan prata om a l l t, och dom kan berätta allt för mig och jag sviker dom aldrig! Och även om det kan gå veckor, ibland till och med månader, så är man ändå så nära när man träffas.

Ni vet vilka ni är och jag är er för evigt tacksam över att jag har er som mina vänner.ni är ovärderliga!

Jag är en effektiv person, nästan (läs bäst) så man får hålla undan då jag drar igång. och jag gillar det och jag är inte en lat. Har gärna fler projekt i rullning samtidigt och varvar.

För att ta ett exempel.Jag gick upp med lille sonen vid tio över sju i morse.Parkerade honom framför barnkanalen och gick ner till tvättstugan, drog igång en smutstvätt och tog upp den rena tvätten, vek den och la in dom i rätta klädägarnas garderoberer.

Plockade ut en diskmaskin och laddade en ny. Nu är kl. alltså runt halvåtta. Hänger ni med?

07:45 Gör ett litet blogginlägg, samtidigt som gröten står på spisen och bryggaren brygger det godaste kaffet ever.Morgonkaffet

Vi äter frukost (Ok, inte så effektiv kanske utan lungt och stilla)

Efter frukosten roddar jag i "skräphögen" typ reklamposthögen/brev som växte under veckan.

Då jag insåg att bilen nog förmodligen måste stå inne i garaget inatt, då termometen endast visade +1 och jag inte gärna vill bli överraskad med isiga rutor tidiga mornar ( Jo snart är vi där, tro det eller ej) så tog jag även en tur till brista och kastade junk som stog där sedan vi rensade (NU hade R vaknat och är med barnen, om det var någon som undrade var dom var under tiden?) På den lokala återvinningen var även resten av kommuninvånarna, höll knappt på att komma in med min lilla golf.

Barnen får åka till goa och fina farmor.Och jag fullkomligt tokslocknar på soffan under en filt, man kan säga att där tog den effektiva Tessan slut.

Men till mitt försvar så var jag uppe med en astmahostig tös inatt och samtidigt så vaknade Noel, så jag sprang maran mellan sängarna, då R var ute och "slarvade"

Men jäklar vad jag fick gjort innan.Alltid nått.

Fördelen med att jag somnade sådär mitt på dagen är att jag kommer att vara som ett brandlarm ikväll och då sparar jag det bästa till sist.Handling (NOT!) Men för att underlätta i veckorna, är det så värt det!

Vi har en granne Han är 83 år! (Vill inte namnge personen). Robert hade en dag pratat med grannens svärson och han berättade att grannen hade varit ute och kört bil och då han kom hem och skulle köra upp på uppfarten och parkera, så hade han missbedömt avståndet och kört rakt in i garageporten! (Nästan synd att man missade att se det.Då hade jag läst lusen av honom)

Det gör mig faktiskt ganska orolig att det är helt ok, att dessa människor får köra runt på vägarna!! Uppenbarligen så tappar man ju lite av reaktionen då man blir gammal och kanske att synen inte är vad den borde, för att få köra bil iallafall.

Hoppas innerligt att detta blev en väckarklocka för honom, jag är dock mycket skeptisk till det.

Han är ju trots allt man och dom är väl kankse inte direkt kända för att inse då det är dags att lägga ner! Bilar och bilkörning är ju något speciellt för män, har jag förstått.

Borde finnas en åldersgräns åt det andra hållet med.Eller ett test av något slag?

Dårar!!