Seriöst.Jag är så imponerad av barn och deras driv.OMG Nu har Noel suttit och skrikit efter att han vill ha sina strumpor med blixten på.

Jag har lungt och sansat berättat att dom ligger i tvättmaskinen (as we speak).Han får använda dom då dom är rena och torra.Nä då, det köper han inte, utan fortsätter att skrika om och om igen..Viljan som kan bestätta berg..

Jag beundrar verkligen den viljan och det drivet som små barn har. Jag skriker tills jag får som jag vill, capice!! (Det får dom inte alltid, men dom ger sig inte)

Förresten så ska jag få blodpaj(?), av min son.Han har sagt det.Åh smaskens   Det är sånt man kan säga då man är förbannad på sin mamma.

Älskad till tusen är han.Och söt som socker!

Man glömmer så lätt, men idag kom jag ihåg hur det var.

Då Tyra var ungefär 9 månader åkte hon och jag till Uppsala. Efter att jag kört och kommit ungefär halvvägs så blir Tyra tokledsen i sin barnstol (hon satt i bak, Kommer du ihåg Angelica?) och efter bara några sekunder hör jag hur hon börjar att hulka, flickan spyr.

Tänkte inte mer på det utan jag trodde bara att det var magsjuka.

Efter det så händer det vid ett ytterligare tillfälle och en gång till, och bara då hon åker bil.Inte magsjuka alltså, utan åksjuka.

Nu gällde det alltså att hantera ett barn som lider av åksjuka.Lätt? NÄÄÄÄ! Hon fick absolut inte vara hungrig, då kom kräkset som ett brev på posten, man kunde knappt åka till dagis innan det var dags(och det är inte långt dit).Men hon fick inte vara mätt heller, för ja då..

Man var fullkomigt livrädd att åka någonstans ett tag (jag ska inte gå in närmare på hur vidrigt det är att rengöra en bakåtvänd bilbarnstol från kräks, men vidrigt är det!) Och man åkte absolut inte utan ombyten eller handdukar. Och om hon bara som pep lite i bilen, så stannade man och tog ut henne, i hopp om att hinna rädda bilen fårn kaskaderna. (Det är nämligen inte så lätt för ett litet barn att förmedla att man vill kräkas, det bara kommer och det fort!)

Lyckligtvis växte hon från det och nu kan hon må illa i bilen (om det tex är krokiga vägar) men nu då hon har blivit så pass stor så kan hon säga det och man kan stanna en stund och oftast räcker det.Och det är låååångt ifrån alla gånger det behövs.Tror att vändningen kom då hon kunde sitta framåt i bilen och inte åka baklänges.

Eftrersom att man numera inte tänker på att hon faktiskt har varit ett barn som varit åksjuk, så tänker man inte längre på allt det där man tänkte på förrut (tex att man körde EXTREMT försiktigt, även om det inte alltid hjälpte) Så då hon idag, då vi var på väg hem från Stinsen säger att hon mår illa och vill kräkas, då kommer det upp igen, hur himla jobbigt det var.Illamåendet gick dock över och ingen behövde kräkas. 

Som tur är så har inte Noel drabbats av det.TACK OCH LOV!

Minnet är bra, men kort   

Det regnade sidleds idag, men sedan sprack det upp till eftermiddagen.Då tyckte jag att det var så vackert på bordet utanför vår entré till huset.Det var allt.

Blir så trött, arg och less på människor som klankare ner på andra.Förverkliga era egna liv istället!!

Åh vad skönt det var att få det sagt!

Annars då?

Vad härlig fredagen är ändå.Just nu, då man precis kommit hem och man har allt det lediga framför sig. I kväll blir jag och barnen och jag ensamma då Robert är borta över natten. Fredagsmys med mina goa ungar står på agendan, det finns stor risk att vi alla somnar i soffan.

Köpte en lykta på lunchen idag.Den var inte billig.Men fin!

Äntligen så har hon fått baka igen. Denna paj vill jag lova är smarrig.Det vet jag inte med säkerhet förstås eftersom att jagt inte har smakat den än. Men om jag ska tro mina kollegor (och det är klart jag gör)så ska denna paj/kaka vara något i hästväg.Och att den doftar och ser underbar ut verkar mer än lovande.

Inte nog med att jag brukar förgylla kollegorna bara med min närvaro på jobbet,nu så ska jag även ta med denna i morgon, med hemmapiskad (såklart!) vaniljsås.Men jag är ju en feeder  så jag kanske inte ens äter något själv, kanske alltså.

För er som vill pröva.

Tant bruns äppelpaj.

 Deg till botten:

3 dl. vetemjöl.

2 msk.strösocker

150 gr.smör

2 msk. kallt vatten.

Fyllning:

5 st. syrliga äpplen.

½ dl kanel.

Deg till lock:

200 Gr.Smör

2 dl. strösocker

3 dl.vetemjöl

1 ½ tsk.Bakpulver

Gör så här:

Hacka ihop ingredienserna till bottendegen.Kan köras i matberedare.Tryck ut degen i en form med ca 5 cm.hög kant.

Skala, kärna ur och klyfta äpplerna och lägg dom i pajskalet.

Strö över kanel.

Ingredienserna till locket lägges i en matberedare.Kör tills degen blivit smulig.Fördela smulet över äpplena.

Grädda i nedre falsen på 225 grader i ca.25 minuter.

Passa så att den inte blir fär brun, gyllene är bäst.

Servera med vaniljsås eller en god vaniljglass.

(Jag strödde på lite hackad mandel och pudrade över lite florsocker då den svalnat.)

Jag är långt ifrån felfri, jag vet för er som känner mig kanske tänker "jomen det är hon ju, vad säger hon?" men det är så, jag har fel och brister precis som ni.Dåligt tålamod (Nä, det blir inte bättre då man fått barn, men man får bita ihop lite mer)

Bara för att ta ett exempel. Då barnen strular, eller bråkar och man har försökt att vara pedagogisk och försökt resonera hit och dit, förhandlat, hotat, mutat.

Då det känns som att  inget fungerar.Alla idéer är slut och även så tålamodet.Även fast man har bitit ihop så man fick huvudvärk.

Då visar sig den fula nunan sitt ansikte.Och man står och gormar som ett litet barn åt sina barn, man går ner till deras nivå och blir 3 år.Vackert va? Och inte alls omoget. Det har väl till och med hänt att man har brutit ihop i tårar, då det varit som jävligast.

Jag samlar och sansar mig och ber oftast, men inte alltid om ursäkt att jag har överreagrat (om ja har gjort det dvs).Jag tycker inte att man ska behöva be om ursäkt så fort man har blivit arg och skällt på barnen, ibland ÄR det nödvändigt, som i del av uppfostran .Man ska lära sina barn att lyssna och respektera då andra vill säga något.Då lyssnar man!

Men då jag ber om ursäkt så kommer det från hjärtat och inte för att jag har dåligt samvete. Och efteråt så kommer den pedagogiska mamman fram och vi kan sitta tillsammans i mitt knä och resonera och reda ut.Krama och pussa.Försonas, det är härligt.Åskovädret är över och det är lungt och skönt och luften känns klar.

Jag försöker att förklara att mamma är bara en vanlig människa med känslor och jag blir också ledsen, gråter och ibland blir jag flyförbannad.Jag är inte felfri eller övernaturlig på något sätt, även om dom tror det ibland.

Vill att mina barn ska se att jag kan vara glad och skratta, men att jag också kan bli förbannad och säga ifrån då jag tycker att jag blir behandlad dåligt, som då dom inte lyssnar på mig.DET vill jag lära mina barn.Ta ingen skit, från någon!! Stå upp för vad du tror på och låt ingen annan säga åt dig att du inte kan, eller får!Och glöm inte att vara snäll mot folk, som förtjänar det.

I övrigt är mina ungar dom mest sockersöta i hela världen, och jag älskar dom mest och bäst.och dom bråkar nästan aldrig med varandra.Ok det sista var ljug, men det första menade jag.Från botten av mitt hjärta!Vad vore jag utan er?

Har ni lärt er nått? :)

Här om dagen sa jag att inte skulle inte skulle köpa några, så kallade "höstblommor" i år. Idag köpte jag 5 st. så kallade "höstblommor". Sån är jag.Jag bestämmer mig för en sak, och då blir det så.Impulsiv och spontan.

Men det är vackert.

Hittade ett dekorationshjärta som jag inte kunde motstå. Just nu hänger det ovanför sängen, får se om den får vara kvar där?Får se om jag eventuellt byter ut banden? Måste känna in lite.Jo, det är viktigt :) Heminredning ÄR viktigt och bör inte vara något man tar lättvindigt på, det är allvarligt!